Studieresa Venezuela okt-nov 07

Eko-ön Furillen/
FishYourDream.com

personifierade av Per Jobs och Nicka Hellenberg åkte på studieresa till Venezuela för att besöka två ekologiska hotell samt för att deltaga i The Billfish Foundations märkningsprogram för billfish. Nedan följer en reseberättelse.
Videolänkarna leder till korta snuttar tagna med mobilkamera.

Video

Från flaket
Båt till La Cienaga
Delfiner
Mangrove
Bil i Henry Pittier Park
Havsfiske på LaGuaira Bank

25:e oktober
Avfärd från Arlanda till Caracas via Paris klockan 0650. Eftersom Air France led av flygstrejk var vi inte säkra på att lämna Paris alls då den begränsade personalen inte kunde serva ett fullt Boeing 747. Ett stort antal passagerare fick inte borda planet. Air France annonserade okänsligt de olyckliga resenärerna genom pa-systemet. Efter varje uppropat namn som inte lät svenskt drogs en liten lättnadens suck...
Väl framme i Caracas hämtades vi av en chaufför från De la Costa eco lodge, som tog oss på slingriga bergsvägar genom molnskogen i Henry Pittier National park i västra Venezuela. Över 20 timmars resande, tropisk värme, latinsk reklamradio och skogens alla ljud strömmandes in genom de öppna bilrutorna försatte oss i en translik David Lynchstämning innan vi raglade in i våra rum på ekohotellet i Ocumare de la costa.

26:e oktober
Efter en kanske inte så god natts sömn p.g.a. tidsomställningen intog vi frukost och samtalade med hotellets ägare Viktor Tarulis, som även äger en av de två enklare lodger som dväljs i en korall- och mangrovelagun endast tillgänglig med båt. Denna plats var vår nästa anhalt och personalen hade preparerat det som behövdes för vår transport och vårt deltagande i ekoturismaktiviteter.

En soffa binds fast på flaket av en pickup (där vi förväntas sitta mycket osvenskt) och vi körs på en sightseeing i bergen innan vi sätter oss i båten som tar oss till lagunen La Cienega.

Se video från flaket

Båttransporten som också medför vår personliga kocka tar ca 10-15 min och vi blir sedan med båtens hjälp visade runt i det mycket opåverkade tropiska paradiset. Korallrev, sandbottnar och mangroveträsk inbjuder till allt från badning och snorkling, till dykning och fiske.
Vi känner oss välkomna och omhändertagna.

Se video från båttransporten

Efter att vi installerat oss på lodgen är det dags för vår första utfärd på havet, fiske med inslag av delfiner. Karibiska sjön låg som en spegel och så snart vi nådde blått vatten så dök de upp; en stor flock mycket nyfikna delfiner. Eftersom vår båt var låg och smidig gav den möjlighet till närkontakt med djuren som verkligen verkade uppskatta vår närvaro. Vi njöt av dessa intelligenta djur en lång stund.

Se video från delfinmötet

Efter delfinmötet gav vi oss in i lagunen igen för att testa fisket. Vi startade med fiske på en korallsträcka med några små färgglada fiskar som enda fångst. När vi nådde mangroveområdet blev det mer spännande; här vankades det mytisk sportfisk; Tarpon.

Se video från mangroven

Ovana och kanske inte helt matchad utrustning resulterade i ett stort antal tappade tarponer. Loss-skakning vid deras välkända saltomortaler eller brustna flugtafsar. Men vem har sagt att det skall gå lätt? Vi tröstade oss med en enormt god middag och lite nattligt bad.

27:e oktober
Eko-lodgen ligger bara några meter från det klara, turkosblå vattnet. Små krabbor sprids som kvicksilver över trädäcket när jag stiger ut ur vårt rum för att insupa morgonluft och förhoppningsvis kaffe. Någon timme på kvällen behöver man ha långa ärmar och långbyxor påminner mig 150 kliande rödpunkter. Man lär hela tiden.

Lodgen använder regnvatten i handfat och dusch och solceller för den elektricitet som bara är påslagen morgon och kväll. Deras vision är att turismen på ett positivt sätt skall påverka den lokala utvecklingen såväl ekonomiskt som miljömässigt. De jobbar med lokala råvaror och byggnadsmaterial, komposterar innovativt samt arbetar för att sprida kunskap om det känsliga ekosystemet lokalt och bland gäster. Endast små grupper kan tas emot för att minska miljöpåverkan. Kajaker, kanot och snorkelutrustning finns att låna för egna upptäcktsfärder.

Idag blev det revansch på tarponerna. Nicka lyckades få en i båten som tyvärr, ur mer än ett etiskt perspektiv, måste avlivas p.g.a. skador. Vi tvingades nämligen äta den och tarpon är inte känd som någon delikatess. Jag tittade missmodigt på Nicka och vår tarponfilé när de andra gästerna blev serverade räkor i ananasfrukter.

Vi fick idag möjlighet att prata ekoturism med ägaren av lodge nummer två i La Cienega som ägs av en engelsman vid namn Paul Stanley som även driver andra projekt i Venezuela; bland annat gällande ämnet sjukvård och urbefolkningar.

28:e oktober
Dags att åka vidare. Efter ett väderfenomen som kallas Caldereta, som innebär att ett totalt stilla väder förvandlas till storm på 2 sekunder och lägger sig lika snabbt, tog vi oss tillbaka till Ocumare de la Costa för lunch och transport till La Guaira.

Se video från vägen över bergen i Henry Pittier-parken
(Robyn i bilradion...)

Efter en händelselös (med Venezuelamått mätt) transport nådde vi Caraballeda golf y yacht club öster om La Guaira som skulle bli vårt hem några dagar framöver. Vi mötte kapten Nani Handelman som skulle bjuda oss husrum på sin båt Diablo och assistera oss i fisket efter billfish i TBF:s märkprogram.

The Billfish Foundation, TBF, jobbar med ett globalt märkprogram där sportfiskare hjälper till att märka och återfånga fisk i familjen Billfish. Detta projekt är inspirationen för gäddmärkningsprojektet på Gotland där sportfiskare genom FishYourDream.com erbjuds samma möjlighet. Kunden fångar en gädda, guiden märker den, kunden får ett "släppcertifikat" och har bidragit till forskningen kring östersjögäddan. Och haft kul under tiden.

29:e oktober
Första dagen i vårt sökande efter billfish, d.v.s i vårt fall blå marlin, vit marlin och sailfish startade vid lunch eftersom oljefiltren behövde bytas på Diablo efter en lång period av sammanhängande fiskecharters. Sjön var svår, kanske p.g.a. det oväder som orsakat många människors död i Haiti och Dominikanska republiken tidigare i veckan. Längre norrut javisst, men en orkan eller tropisk storm får efterverkningar på andra håll som bekant. Hursomhelst så befanns sig vår tänkta fångst ute på öppet hav, ca 35 miles norrut från vår marina. Vi fick stora bekymmer att ta oss ut så långt med en båt på 40 fot och vi tvingades fiska närmare land. En av båtens utriggare gick t.o.m. sönder i en stor våg. De amerikanska båtarna på kring 70 fot som inte stördes alltfömycket av vågor och strömmar rapporterade dock om goda fångster. Retligt...
En barracuda landades dock. Kanske ödets flört med inbitna gäddfiskre... (Se likheten på bilderna lite längre ned till vänster.) Vi avslutade dagen trevligt med middag tillsammans med vår kapten som varit i fisketurismbranschen i många år. Som alla kvällar fick vi ta del av hans erfarenheter av fiske, fisketurism och allt mellan himmel och jord.

Se video från havsfisket
(Filmen avslutas med ett misshugg från en sailfish...)

30:e oktober
Ett nytt försök. Vågor och strömmar oförändrade. På väg norrut över 15-fotsvågor mötte vi lokala båtar såväl som amerikanska på väg in mot marinan. Havet är "toro" ropade de lokala besättningarna... Vi gav oss dock inte. Dorado (guldmakrill) blev det enda vi kunde skryta med att ha fångat idag. Denna välsmakande fisk tillreddes åt oss på en lokal restaurang. Men märkutrustningen var laddad för billfish. Vi med.

31:a oktober
Kapten Nani tror nu att jag har ett problem med St. Pietro eftersom jag aldrig lyckas få billfish. (Författaren har fiskat billfish förut med nedslående resultat.) Idag såg havet ännu värre ut. Vi åkte som enda båt ut och trollade envetet där vi kom åt. Det är hårt jobb att vara på havet sådana dagar.

Vi diskuterar problemen som uppstod 1999 då denna kuststräcka drabbades av enorma jordskred och 10-tusentals människor dog. Vissa hjälporganisationer vill lägga till en nolla på dödstalen. Nanis verksamhet gick från upp till 12 bokade charterbåtar per dag till noll. Hotellen och stränderna i området dränktes i lera och en hel bransch slogs ut då den karibiska kusten var ett givet turistermål. Hugo Chavez har ännu inte gjort mycket för att bygga upp området.

1:a november
Sista chansen att märka en billfish och få vårt släppcertifikat. Idag gav havet bättre spelrum och vi lyckades ta oss ca 25 miles ut på La Guaira bank. Idag kändes det hett mer än vädermässigt. Mycket riktigt dök fisken upp nu. Vi hade 5-6 kontakter med sailfish och vit marlin, men ingen ville fastna. Vi såg dock billfish hugga och hoppa, en upplevelse i sig. Denna dag bjöd på mer action än de andra tillsammans då vi även fick kvadrupelhugg på dorado.
Dock kände vi oss besegrade och en aning misslyckade eftersom vi ändå varit så nära.
St. Pietros vägar äro outgrundliga...

2:a november
ägnas åt en del praktiska detaljer och en del samarbetssamtal med vår värd. Sverige lovar att bistå Nani och hans verksamhet med ny webbsida bl.a. I god tid åker vi mot flygplatsen eftersom man i detta land inte riktigt vet vad som händer runt nästa hörn...
Planet lyfter från Caracas en aning sent och jag tittar ned över La Guaira bank, eller "el placer" på spanska. Som betyder "njutningen". Buenos noches.

3:e november
Ankommer sent till Paris och CDG. Planet till Sverige hinns inte med. Således inte heller anknytningarna till Gotland. Detta betyder 24 timmars försening hem. Och bagaget borttappat. Men det är en annan historia.

/Per Jobs, Visby 071109