Sidkarta
Studieresa Venezuela 2006
Efter över ett dygns resande checkade vi in på Marina portofino lodge, där amerikanarna har sina båtar.
Marina Portofino
Jonas spanar in vräkiga båtar...
De höga bergen utgör alltid fond längs Venezuelas kust...
...och lyxyachterna marina portofinos kaj...
Fler amerikanare...
Vår mate David, en rask och passionerad yngling, förbereder ballyho att trolla med. Ett äkta hantverk...
Stål/koppartråd genom ögon och runt näbb...
Per med skaplig wahoo. Många elaka tänder... Per-Anders tog den största på bortåt 20 kg.
Per med bakre partiet av wahoo.
Sjön suger och söver... Jonas och Johan i djup big game-dvala.
David gaffar dorado. Efter ett par dar bad vi att om möjligt få slippa dessa fiskar för att koncentrera oss på billfish.
Dorado.
Johan har vakten. Två Blue Marlins och en oidentifierad billfish tog våra beten, men ingen ville stanna på kroken. Dessutom såg vi ytterligare tre Blues. Hursomhelst, det är en otrolig adrenalinkick när en fisk stor som en kviga plötsligt hoppar bland betena...
Planer smids...
The waiting game... Delfiner gjorde oss dock sällskap varje dag och även valar skymtades.
Per-Anders redo att ta ett spö.
Perto Maya, en liten fiskeby där vi bodde största delen av tiden på en liten lodge.
Diablo, vår båt, till allmän beskådan för imponerade yrkesfiskare med betydligt enklare redskap; plastekor och handlinor...
Puerto Cruz, vik utanför vilken wahooerna kryssade.
Per i samtal med kapten Nani utanför Puerto Cruz.
Lokalbefolkning med middagen...
Flugfiske från Diablos för. På kvällen fylldes viken med Cutlassfish; silvrig ålliknande fisk med rakbladständer. Lyckades ta ett gäng på flugspö, dock med en ståltafs som förvandlade flugspöt till nåt annat redskap/vapen...
Puerto Maya från Diablo.
Puerto Mayas strand med Octavio i förgrunden, den man som skjutsade oss mellan stranden och båten varje dag samt ägnade en hel dag åt att fånga humrar åt oss.
Lugnt byliv i Puerto Maya.
Vår lodge.
David med en sailfish de lokala fiskarna tagit på handlina. Något vi inte lyckades med, inte ens med betydligt mer sofistikerad utrustning...
Gyllene kokosnöt med sugrör... Maten på lodgen var kanon, vällagad färsk fisk varje dag. Frukostarna var fantastiska med fruktdrinkar, äggröror, svarta bönor, majsbröd och ost.
Octavios langustrar tilredda med koriander... Han fiskade alltså en hel dag för att få dem, sen skulle han ha $18 för två kilo levande hummer, dvs ca. 67,50 sek/kilot... Vi gav honom $30 och han visade oss som tack för hjälpen runt på lördagkvällens fiesta i byn.
Under palmernas skugga.
Floden som flöt genom Puerto Maya tjänade som allmän tvätt- och badplats för befolkningen.
Puerto Maya med penn internationals i förgrunden...
Barnen på väg till skolan i Puerto Maya. Men om fisket var bra fick läraren inga elever...
Skolflicka.
Vår kapten Nani visade oss golf-delen av hans "Caraballeda yacht y golf Club". Ett otroligt välskött område i kolonialstil.
Nani på Golfklubben.
Poolen på golfklubben.
Jonas är trött på säkerhetskontroller på Simon Bolivar Airport. Förutom de vanliga kollarna passade militären på att kolla oss två gånger extra. Även bagaget som skulle checkas in... De uppehöll sig oroväckande länge vid snus...
Venezuela 2006
Per Jobs, Per-Anders Östberg, Jonas Rådberg och Johan Strand reste till Venezuela den 28:e oktober för att komma i kontakt med billfish. Något som skulle bli lättare sagt än gjort...Men en skön semester med andra fiskar blev det...
Vi fiskade med kapten Ernani Handelman på hans 40 fots pacemaker Diablo främst över La Guaira bank, en undervattensbergskedja som löper parallellt med Venezuelas kust.
Trollingen skedde i 6-7 knop, med 4-5 spön riggade med fiskarten ballyho och articifiella beten. Spönas viktklasser spände mellan 20 lbs och 80 lbs.
Vi bodde på en lodge i Puerto Maya, en vik ca 33 nautiska mil väster om Caraballeda. En liten by där allt kretsade kring fisket som var de flestas sysselsättning. Frysbilar gick dagligen in till städerna på den risiga grusvägen genom bergen (7 timmar till Caracas) med fiskleveranser. Livet gick makligt och ingen verkade särskilt stressad...
Inte heller köket på lodgen som skulle ordna vår frukost och matsäck tyckte att ett par timmars försening var så mycket att bråka om... Maten var dock super. De lagade det de kunde bäst; fisk. Färsk sådan... Husmor sa att hon ville gråta när hon såg "vår" båt, hon hade aldrig sett en så fin fiskebåt.
En dag tog vi med oss en yngling som servade oss på lodgen. Hans sedvanliga stenansikte löstes upp i ett leende från öra till öra när han klev ombord och såg alla spön och all utrustning.
En fin fiskeresa till ett spännande land som ger mersmak. Jag behöver en marlin...
Vill du göra en sån här resa? Kontakta mig gärna!
/Per
Trollingen skedde i 6-7 knop, med 4-5 spön riggade med fiskarten ballyho och articifiella beten. Spönas viktklasser spände mellan 20 lbs och 80 lbs.
Vi bodde på en lodge i Puerto Maya, en vik ca 33 nautiska mil väster om Caraballeda. En liten by där allt kretsade kring fisket som var de flestas sysselsättning. Frysbilar gick dagligen in till städerna på den risiga grusvägen genom bergen (7 timmar till Caracas) med fiskleveranser. Livet gick makligt och ingen verkade särskilt stressad...
Inte heller köket på lodgen som skulle ordna vår frukost och matsäck tyckte att ett par timmars försening var så mycket att bråka om... Maten var dock super. De lagade det de kunde bäst; fisk. Färsk sådan... Husmor sa att hon ville gråta när hon såg "vår" båt, hon hade aldrig sett en så fin fiskebåt.
En dag tog vi med oss en yngling som servade oss på lodgen. Hans sedvanliga stenansikte löstes upp i ett leende från öra till öra när han klev ombord och såg alla spön och all utrustning.
En fin fiskeresa till ett spännande land som ger mersmak. Jag behöver en marlin...
Vill du göra en sån här resa? Kontakta mig gärna!
/Per
Har du några frågor? Tveka inte att ta kontakt med oss!E-post:
, telefon: 0733-76 18 97
